Dit ni andra aldrig når, dit 3HN har nått.

Håller med er andra, studenten är snart och man börjar få panik ! Det känns som en skjutts ut i livet på något sätt. Att nu är det dags att ta ett steg frammåt, vi har stått på samma säkra plattform länge.

Vi ska inte se våran student som ett avsked från varandra, utan som en start på en ny spännande framtid, där vi alla skall finnas med vid sidan om, som vänner. Att få en såpass bra klass hade jag aldrig kunnat drömma om, jag har fått många nya underbara vänner genom dessa tre år, och inte skall väl våran resa behöva ta slut här för att vi lämnar Berga? Nejdu!

På onsdag kommer vi stå där med våra vackra klänningar och fina studentmössor. Vi kommer gråta, kramas, skrika, klaga på lärare som gett oss fel betyg, ja allt. Vi lämnar berga, med både ris och ros. Men den största rosen är ändå våran klass. Denna rosen är inte av plast, men trotts det, så kommer den aldrig att vissna. ...eller hur mina vackra damer?

/ s

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0