trodde jag skulle dö
Ikväll har jag och mina föräldrar varit och firat en barndomskompis som fyllt 18år :) Det blev lite mingel, god mat och stämningsfull musik. Jag träffade bland annat en gammal klasskompis vilket var mycket trevligt!
Till saken... jag trodde seriöst att jag var påväg att korsa andra sidan dvs döden.
När vi lämnat kalaset och börjat gå ner i trapphuset händer det som man aldrig vill ska hända. Jag fastnar på något vis med klacken på klackskorna i trappsteget och faller framåt med huvudet före i stentrappan. Som tur är hinner mitt huvud inte träffa stentrappan utan jag åker kana ner för alla säg si sådär 12 trappsteg, observera på mage. Jag hann tänka många tankar när jag åkte ner för alla dessa trappsteg, bland annat att jag skulle dö vilken sekund som helst, hamna i koma, eller bryta något ben i kroppen. Men jag hade sån himla tur att jag bara stukade halva lillfingret, som av ren slump hamnade under mig när jag drabbades av panik att ta tag i något. Jag tror nästan att Gud var med mig i det ögonblicket ;)
Min mamma blev nog räddare än vad jag själv blev för hon skrek väldigt högt och sprang fram till mig på en tiondels sekund och hon ville gärna gå tillbaka och spott och sparka på den dumma trappan. Hela vägen hem frågade hon 100 gånger om hur jag mådde. Hon är gullig min mamma!
Puss och kram skumbanan / halvstukat lillfinger, O
Till saken... jag trodde seriöst att jag var påväg att korsa andra sidan dvs döden.
När vi lämnat kalaset och börjat gå ner i trapphuset händer det som man aldrig vill ska hända. Jag fastnar på något vis med klacken på klackskorna i trappsteget och faller framåt med huvudet före i stentrappan. Som tur är hinner mitt huvud inte träffa stentrappan utan jag åker kana ner för alla säg si sådär 12 trappsteg, observera på mage. Jag hann tänka många tankar när jag åkte ner för alla dessa trappsteg, bland annat att jag skulle dö vilken sekund som helst, hamna i koma, eller bryta något ben i kroppen. Men jag hade sån himla tur att jag bara stukade halva lillfingret, som av ren slump hamnade under mig när jag drabbades av panik att ta tag i något. Jag tror nästan att Gud var med mig i det ögonblicket ;)
Min mamma blev nog räddare än vad jag själv blev för hon skrek väldigt högt och sprang fram till mig på en tiondels sekund och hon ville gärna gå tillbaka och spott och sparka på den dumma trappan. Hela vägen hem frågade hon 100 gånger om hur jag mådde. Hon är gullig min mamma!
Puss och kram skumbanan / halvstukat lillfinger, O
Kommentarer
Trackback
